Europaturné via Studiefrämjandet!

437 mil, sju konserter, två huvudstäder, det här är berättelsen om fem Uddevallaband på gemensam turné

Efter en vår fylld av studiecirklar kring musik och länderna som skulle besökas gav sig söndagen den 24 juni 22 personer iväg på gemensam Europaturné. Idén om en gemensam turné kom av undertecknad, Lars Wallin som nyligen anställts som verksamhetsutvecklare med fokus på musik och kultur hos avdelningen Bohuslän Norra. Studiefrämjandet är ju en fantastisk resurs med replokaler och spelmöjligheter både i hemstaden samt via Nemis på Sveriges mer kända scener och festivaler.
Jag spelar själv i band och vet att efter det att man lirat i storstäder och festivaler så är det utlandet man drömmer om. Jag har turnerat under flera år med mitt band Lars Wallin & The TribeLars i länder som Australien, Kanada, Italien, Frankrike, Slovakien, Luxemburg, Tjeckien och Tyskland. Jag tog kontakt med några av mina bokare och vänner i Tyskland och Tjeckien och frågade om de var intresserade av ett paket med svenska artister, alla svarade ja. Därefter frågade jag några av de lokala banden om de var intresserade av en Europaturné, svaret var ja som i stort JA! Efter lite planerande kom vi fram till följande program, 26 juni, Badehaus Musik Salon i Berlin, 27 juni Kunsthofgohlis i Dresden, 28 juni Vzorkovna i Prag, 29 juni Koruna i Teplice, 30 juni GogGo Klub i Znojmo, 1 juli Klub Oko i Havlickuv Brod samt en förmiddags konsert på psyket i Havlickuv Brod. 7 spelningar på 6 dagar. Banden som deltog var Dying For Some Action, Speed Of Light, Lars Wallin & The TribeLars, Katastroforkestern och Never Make It.

Vi träffades några kvällar under våren för att planera resan där vi kom överens om att resa med tre minibussar och en personbil. Det blev även reportage i lokaltidningarna och intervju i lokalradion inför resan. På söndagseftermiddagen efter midsommar rullade de första bilarna iväg mot Trelleborg där vi skulle ta färjan till Rostock. Tidigt på morgonen, 06.30 körde vi iland i Tyskland och satte fart söderut. Det är ca 23 mil från Rostock till Berlin. Vi hann med en liten frukost längs autobahn innan vi rullade in i kulturens sista utpost Berlin. Kreuzberg, denna fantastiska stadsdel var området där vi skulle bo. Själv bodde jag och mina bandmedlemmar hemma hos min kompis, skådespelerskan och artisten Anne Von Keller på Wrangelstrasse. Alldeles runt hörnet på vandrarhemmet Hostel X Berger checkade övriga musiker och vänner in. Om den där energidrycken ger dig vingar så vad ger inte Kreuzberg? Att vandra omkring i detta myller av graffitti som täcker hela husväggar, affischer med budskap om konserter, skivaffärer (Vinyl), barer, klubbar och inte minst hyreslägenheter med rimliga hyror, snacka om inspiration. Det är inte konstigt att artister, kända som okända vallfärdar hit när det är dags att skriva musik, spela in osv.

Ni kan alla historien om kvarter som världen runt historiskt sett lockat kulturellt intresserade människor. Greenwich Village, New York och tja, Haga Göteborg, Södermalm Stockholm, sakta men säkert river man det gamla och områdena förvandlas till hipsterkvarter med svindyra bostadsrätter och invånare som klagar på det som en gång var det som lockade, den levande kulturen. I Berlin finns allt det gamla ännu kvar, ingen rivningshysteri och få förbud, som i en sista utpost vandrar man runt i de något ruffiga, men ack så hemtrevliga kvarteren och fylls av glädje och inspiration. Första spelningen på turnén ägde rum på andra sidan floden Spree i området Friedrichshain. beläget vid det gamla lokstallet RAW och klubben Badehaus Musik Salon på Revaler Strasse 99.

Har ni inte varit här så rekommenderar jag detta område varmt. Gamla tegelbyggnader som förvandlats till klubbar, vegetariska restauranger, skate och klätterhallar, barer och caféer med mera. I det gamla huset där vi spelade tvättade sig en gång tiden arbetarna, där av namnet. Först ut på premiärkvällen var Speed Of Light som bjuder på riktig snygg och välrepeterad poprock. Med erfarenhet av spelningar på bland annat Cavern Club i Liverpool, gigs i New York mm så har gruppen en stor scenvana som märks tydligt i deras avslappnade men samtidigt energiska show. Kvällens andra band var Never Make It som doftar Seattle. Till vardags är Never Make It ett soloprojekt bestående av Andreas Najje Nilsson som till den stundande europaturnén hade bjudit in Johan och Robin från Katastroforkestern samt Stefan från Dying For Some Action att kompa honom. Lars Wallin & The TribeLars som spelar någon slags folkrock där the Bowery 1977 möter den australiska bushen var trea. Vi finns på spotify för den som undrar hur det låter. Lars Wallin intervjuades under kvällen av den tyska radiokanalen rockradio.de. Nästa band på scenen var Katastroforkestern, håll koll på detta namn, ett ungt band som spelar triphop med influenser från hela världen och som bokarna kastade sig över. Dying For Some Action avslutade kvällen med sin explosiva show som öppnade Europafönstret på vid gavel, även här log bokarna och agenterna, ännu ett fynd!
Efter två underbara dagar i Berlin styrde vi kosan söderut mot Dresden. Här skulle vi spela på Kunsthofgohlis, en klubb och restaurang som drivs av ett gammalt hippiepar, Uwe och Sigrid. Har ni vägarna förbi Dresden så missa inte att besöka denna oas, adressen är Dorfstrasse 4. Generositeten visste inga gränser då alla 22 gästerna erbjöds fri bar och mat, det blev en synnerligen trevlig kväll. Dagen efter guidade restaurangchefen Oliver runt oss i Dresden och vi fick se både den gamla delen samt Neustadt, som faktiskt påminner lite om Kreuzberg.

Den legendariska staden Prag i Tjeckien var nästa mål, vi passerade Karlsbron innan vi svängde av vid konstmuséet och in på en liten tvärgata vid namn Bartolomejska där den lilla klubben Vzorkovna ligger. Ägarna var inte på plats när vi kom så vi fick rodda lite själva vilket inte var några problem, efter soundcheck promenerade vi in i gränderna där vi avnjöt god tjeckisk öl. Vi besökte givetvis Gamla stadstorget med det välkända medeltida atomuret innan vi vandrade över den vackra Karlsbron. Fantastiskt vacker stad!
Spelningarna gick riktigt bra, speciellt efter det att kvällens EM match mellan Tyskland och Italien avslutats, då Katastroforkestern fick den välfyllda lokalen att koka. Mitt eget band reste efter spelningen de åtta milen norrut till staden Teplice där vi checkade in på Hotel Helena. De övriga banden stannade kvar i Prag för besök på nattklubbar och tid för turistande dagen efter.

I Teplice, en gammal industristad i norr skulle vi spela på en krog/restaurang vid namn Koruna. Under eftermiddagen anslöt sig bil efter bil där trötta musiker klev ut i värmen, 35+ grader för soundcheck. Med tre spelningar i ryggen märkte man att samtliga band blivit allt tightare och kvaliteten höjts ytterligare ett snäpp. När Dying For Some Action smällde på med sin rock’n roll fick vi besök av den lokala polisen som undrade vad det var som hände denna torsdagskväll i den normalt så lugna staden.
Alla banden reste förresten separat och kunde därför anpassa sitt eget schema efter önskemål gällande sovmorgon eller turistade. Man kunde dock ganska snabbt utröna ett visst mönster, först reste Lars Wallin & The TribeLars (Äldst bandmedlemmar), tvåa Speed Of Light (näst äldst bandmedlemmar), dessa två band var alltid med bred marginal i tid inför soundcheck. Med några minuter till godo innan utsatt tid gled Dying For Some Action och Never Make it in med sin buss, sist kom ungdomarna i Katastroforkestern. Det där med utsatt tid var dock något flytande, 17.00 blev ibland både 18.00 och 19.00 innan man såg till någon ljudtekniker.

Staden med det märkliga namnet Znojmo, ca 30 mil söder om Prag var vår nästa destination. Här skulle vi spela på GoGo Klub, en klassisk och lite ruffig rockklubb. Vi checkade in på Pensionat Viktoria där de till vår stora lycka hade AC på rummen. Priserna är väldigt humana i Tjeckien, ett dubbelrum gick på ca 300:-, en stor stark ca 6:-. Solen värmde Tjeckien och termometern pekade upp mot 35+. På gund av motorvägsarbete i närheten av Brno fick vi se den vackra landsbygden, längs slingriga landsvägar reste vi mil efter mil innan vi nådde Znojmo. Spelningarna gick fantastiskt bra för alla banden, Never Make It fick rungande applåder, TribeLars hade en del fans på plats som sett gruppen tidigare. Dying For Some Action öste på som vanligt och kamerorna smattrade. De tjeckiska flickorna fotograferade sin idol gitarristen Edward Sension i bandet Speed Of Light som förövrigt bjöd på en mäktig konsert. Katastroforkestern gjorde sin kanske bästa konsert någonsin och blev inbokade på både festival och höstturné efter sin spelning.

Efter en lång natt hade jag ställt alarmet på 07.00. Nästa spelning var på en psykiatrisk avdelning i staden Havlickuv Brod kl 10.00 söndag morgon. Vår promotor hade fått fel på bilen och var inte på plats när vi kom fram till sjukhuset, i receptionen där personalen endast kunde några få ord på engelska var förvirringen stor. Jag försökte förklara, music, hospital, svedska. Till slut kom en läkare som ringde några samtal, det visade sig att vi skulle till ett annat område på sjukhuset, ut i bilen igen. Vi körde sakta fram på småvägar innan vi till slut fick syn på någon som vinkade till oss, nu var klockan 10.05, vi hade ingen aning om vad som väntade, konsert 10.00 på en söndagsmorgon, vem går på konsert då?

Mannen presenterade sig som Jakob, han visade in oss i en aula där det till vår stora förvåning satt ca 120 personer och väntade på vår konsert. Det blev till agera snabbt, jag inledde med mitt solonummer om instrumentet didjeridu där jag bland annat förklarar hur man spelar. Numret uppskattades stort av publiken. Vi lirade ett par låtar akustiskt innan vi avslutade med att bjuda fram publiken/patienterna till att prova att spela didjeridu, ca 20 personer vågade sig fram till publikens jubel. Alla som provade fick varsin skiva med Lars Wallin & The Tribelars. En udda men alldeles fantastiskt rolig spelning. I Havlickuv Brod skulle vi senare på kvällen spela på Klub Oko. Vi hade några timmar att vila på vårt vandrarhem innan vi träffade hela gänget igen. Även denna kväll levererade banden och Never Make It gjorde sin bästa spelning någonsin. TribeLars blev inropade till extranummer.

Det blev en kul kväll även om alla var trötta efter sex dagar längs vägarna med långa nätter och 35+ grader varmt på dagarna. Några av banden bestämde sig för att efter spelningen inleda resan norrut mot Rostock. Själv valde jag ett par timmars sömn på vandrarhemmet, något jag var väldigt glad för. Hann se lite av EM finalen på tv’n samtidigt som himlen öppnade sig i ett enormt åsk och blixtoväder, regnet vräkte ner. 04.30 på morgonen inledde vi den 120 mil långa hemresan. En resa som gick riktigt smidigt, i gryningen passerade vi Prag följt av Dresden och Berlin där vi rastade. På färjan från Rostock fick vi ytterligare några timmar att vila på. Klockan 21.30 körde vi av färjan och var återigen hemma i Sverige. En fantastisk vecka var till ända, det här är något vi kommer att göra om. Jag har redan diskuterat med bokarna i Berlin och Prag om återkommande paket med svenska artister. Nu är det dags för nya cirklar, i höst åker vi på turné igen.

Lars Wallin
Verksamhetsutvecklare
Studiefrämjandet Bohuslän Norra

“Har aldrig varit med om något bättre tror jag, fyfan vilken resa! Helt sjuka gig i Prag och Znojmo, underbara människor vart man än kom i både Tyskland och Tjeckien,”
Johan Gustafsson, Katastroforkestern

“Håller äntligen på att landa efter en helt fantastisk vecka i Tyskland & Tjeckien! stort tack”
Andreas Nilsson, Never Make It

“Sista gigget på denna turnén är gjord. Rösten är fullkomligt borta, men JÄVLAR va sköj vi haft!”
Emelie Shameless, Dying For Some Action

“Herregud, vilken turné! Berlin, Dresden, Prag, Teplice och Znojmo visade sig ifrån sin bästa sida. Grymma gig och ett fantastiskt turnésällskap!”
Pontus Blom, Speed Of Light

Kategorier:LARS WALLIN & THE TRIBELARS, NYHETER, RESOR