2000 Didjeridu – Australien Konvent / Festival

Horrace Walla Walla, David Blanasi, Tom Kelly – Bohusläns Museum Uddevalla

Didjeridu konvent/festival 2000 i Uddevalla innehållande världsrekord, corroboree, workshops och The White Cockatoo Performing Group

Konvent
Det blev en fantastisk helg i Uddevalla, redan på fredagskvällen 9/6 började konvent deltagare dyka upp. Gemensam övernattning skedde i ett gammalt pittoreskt trähus inkluderat med ett vackert utedass, viss lyx ingick dock såsom att frukost serverades 08.00 på morgonen. Glädjande för i år var att Stockholmarna nu äntligen börjar göra entre i föreningen. Officiellt öppnades årets konvent kl 10.00 på lördagsförmiddagen då författarna Lars & Margareta Hammarberg berättade om sitt studiearbete i Australien inför deras kommande bok. Boken som kommer att behandla dagens situation bland Australiens urbefolkning beräknas komma ut någon gång under hösten 2000. Lars och Margareta berättade om människor de mötte, bla de ansvariga på ATSIC’s kontor i Melbourne. Föreläsningen gled sakta över i en allmän diskussion om hur situationen ser ut idag för Australiens urbefolkning, det blev en intressant pratstund och jag ser fram mot den kommande boken.


Agneta, Tina, Richard, Mikael, Krister, Lars, Marco, Andreas, Fredrik.
Klas, Per, Carina, Anna-Karin, Ronnie, Said.

Efter en skön fika paus i Yerbas’s vackra trädgård var det så dags för vår första långväga gäst.
Muriel med det svenskklingande efternamnet Olsson från Yankutjara folket berättade om hur som 4 åring blev tagen av polisen och placerad på missionstation. Muriel berättade om kampen i att få Australiens premiärminister John Howard uttala det magiska ordet ”SORRY”, något som Howard tyvärr vägrar att göra.
Muriel berättade också om
Corroboree 2000 som ägde rum 27 maj i Australien och då över 250 000 människor marcherade över Sydney harbour bridge i kampen för försoning. Läs mer på sidan de stulna barnen.
Muriel Olsson, Lars & Margareta Hammarberg

Världsrekord!
KL 15.00 var det så dags för skandinaviens didjeridu spelare att göra upp om titeln världsmästare. Självklart var vi alla medvetna om att man i Australien och även på andra platser spelat betydligt längre än gällande världsrekord. Enligt Guinnes rekord bok var dock världsrekordet i att spela oavbrutet med rundandning 54 min och 22 sek.

Kanske tycker vissa att det låter ganska enkelt att spela 1 timma, det är dock oerhört lätt att man för en bråkdel av en sekund tappar tonen. Domarna visade ingen barmhärtighet, tappade man tonen var man ute ur tävlingen.

Fredrik Claesson från Alingsås slog gällande världsrekord med nya tiden 1 timma och 8 sek. Fredrik är en värdig vinnare, jag har fortfarande inte hört någon i Skandinavien som är så skicklig didjeridu musiker som honom (Grattis).

Senare på Lördags kvällen bar det av till det anrika området Gustafsberg där kungligheter och övrig överklass förr i tiden drack brunn och roade sig. Nu var det dock dags för något helt annat, bumerangkastning. Här fanns vissa talanger, bla annat visade Ronnie Ahlsing från Göteborg vid flera tillfällen hur man kastar för att sedan fånga bumerangen. Rytmmästaren Said Belhaj från Göteborg visade prov på lustiga dyk i hoppbassängen, dagen avslutades med grillning på Yerba.

Söndag
Hela dagen ägnades åt att diskutera speltekniker, visa rytmer och jamma med varandra. En underbar dag som gav massor av inspiration.
19.00 kom beskedet att legenden David Blanasi och hans grupp The White Cockatoo Group närmade sig Uddevalla. Ugnen laddades med Stina’s djupfrysta kycklingar + signums underbara vegoburgare (till mig själv). Min lilla lägenhet fick agera hotel och alla rummen fylldes med madrasser. Efter en trevlig middag med David, Tom, Horrace, Salomon, Darryl, David Lane samt Geoff avslutades kvällen framför tv’n med varsin svensk folköl 2,8%. Mr Blanasi föredrog dock en kopp te istället. Behöver jag tillägga att gästerna var mycket förundrade över vår svenska sommar 12 grader och regn, det blev till att tömma garderoben på gamla jackor, tröjor etc.

Måndag
Så var det då äntligen dags för alla förväntansfulla didjeridu älskare att få träffa den 76 årige legenden och ta del av hans kunskaper. Workshopen startade med att Horrace Walla Walla samt David Blanasi & Tom Kelly visade prov på hur de traditionellt spelar didjeridu och sjunger. Jag lovar, endast det korta stycke som spelades upp var värt hela workshops avgiften. Jag rös av välbehag när David spelade till 70 årige Tom Kelly’s vackra sång ackompanjerat av Horrace på clapsticks.

Workshop
Det går inte att jämföra en workshop med David Blanasi och exempelvis Alan Dargin. Medans Alan Dargin visar prov på svindlande rytmer, spelar David Blanasi någonting gammalt och suggestivt. För ett otränat öra kan det verka som om samma rytm upprepas om och om igen, lyssnar man noga finner man dock att det händer en hel del i dessa urgamla rytmer. Det var mycket intressant att få lyssna till och lära sig delar av dessa gamla rytmer. Man kunde inte undgå att fascineras över hur kraftfull David Blanasi’s spelteknik är, hans smeknamn är ju the bomb pga av att han spelar så starkt. Med på workshopen var också resten av gruppen inkl kommande didjeridu mästare Darryl Brown som valts ut av de äldste att få följa med på turnen. Darryl spelar fantastiskt bra och blir intressant att följa i framtiden.


Darryl Dikarrna, Tom Kelly, David Blanasi

Konsert
Måndagskvällen avslutades med ett uppträdande av The white cockatoo group på Bohusläns museum. Traditionellt brukar gruppen bjuda upp en didjeridu spelare från det land de besöker. Äran föll på mig att få agera förband, kul att få spela inför en stor och kunnig publik. White cockatoo bjöd på en corroboree från sitt hemområde Arnhem Land i Australien. Vi fick se prov på traditionell Aboriginsk dans, David Lane’s samt Horrace kraftfulla dans tillsammans med den fjäderlätta Salomon som svävade över scenen var fantastiskt att skåda. Blanasi turades om med Darryl att spela didjeridu, Tom sjöng på sitt eget språk vackra sånger om bla mimi spirit’s, goanna hunting mm. Konserten avslutades med sången BOBO vilket är en gammal avskedssång, publiken stod upp och sjöng med till handfasta applåder. Efter konserten bjöds publiken upp på scenen för att ta fotografier av sig själva tillsammans med gruppen. Här avslutades också Skandinaviska didgeridoo föreningens konvent år 2000. Nästa träff planeras att äga rum under hösten i Stockholm.

Turnen
För egen del var dock inte denna intensiva didjeridu vecka över. Tisdagen tillbringade jag tillsammans med gruppen ute vid det vackra området Gustafsberg i Uddevalla, vädret tillät dock inga utomhus aktiviteter så det fick bli lite fika + video filmer. På Onsdagen styrde vi iväg turne bussen mot Borås och kulturföreningen tåget, konserten senare på kvällen blev till allas lycka utsåld. Själv fick jag åter igen äran att agera förband.

08.30 Torsdag morgon gick resan vidare mot Ödsmål där studieförbundet vuxenskolans ungdomsförbund väntade. Det blev en annorlunda workshop då ingen av deltagarna tidigare varken sett eller hört en didjeridu. Intresset var dock mycket stort och inte blev det sämre av att Mr Blanasi beslöt sig för att skänka ett instrument var till den pojke resp flicka som lärde sig att spela bäst. Aktiviteten var stor inför finalen då alla tävlingsdeltagare skulle visa sina nya kunskaper. Efter en lyckad tillställning var det dags att ge sig vidare mot en av västkustens pärlor Grebbestad. Här stod hela området ”Charlottenlund” till gruppens förfogande, detta var ett litet paradis för gruppen. Boende samt scen på samma härliga område gjorde att de trivdes alldeles ypperligt. Vi gjorde utflykt till Nordens Ark där gruppen till sin stora förtjusning hittade några white cockatoos samt renar. Vitlycke Museum där man ju kan beskåda fantastiska hällristningar väntade tidigt på Fredags förmiddagen.

Fredagens och Sverige turnen’s sista konsert blev någonting alldeles extra. Förmodligen gick hela Grebbestad med omnejd man ur huse, över 250 pers dök upp för att njuta av David Blanasi & The white cockatoo performing group. Nu hände något som inte inträffat på över 2 år. Mr Blanasi målade sin kropp och bjöd på en fantastisk uppvisning då han dansade under flera nummer bla till den bejublade goanna hunting där han med sitt spjut visade hur denna jakt går till. Managern Geoff stod med öppen mun och häpnade, lika förvånad var David Lane talesman i deras hemkommun. På Lördagen tog vi så avsked i Uddevalla med löfte om att våra dörrar i framtiden står öppna för varandra.


Lars Wallin & David Blanasi njuter i morgonsolen.



Kategorier:DIDJERIDU, MUSIC, FRIENDS, STORIES...

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: