Ed Kuepper + Nick Cave & The Bad Seeds: Oslo 16 maj 2008 Text & Foto: L. Wallin – 2008-05-16

Samtidigt som hela Norge laddar inför dagen med stort D, 17 maj så får huvudstaden Oslo besök från landet down under, och inte vilket besök som helst. Kungen av scennärvaro och mörker Mr Nick Cave & The Bad Seeds med supportande och skivaktuella Ed Kuepper fd The Saints, Laughing Clowns mfl. En sådan lineup får givetvis undertecknad att dra på tur norrut. Parkerar utanför Spektrum mitt i centrala Oslo, pyntar sisådär 400:- för några timmars parkering och letar tillsammans med min fotograf oss in i Spektrums allra heligaste, backstage! Får ett FOH pass av Michael producenten för kvällens show och visas in i Ed Kuepper och Jeffrey Wegeners loge. Ed är ute och snurrar med merchandise damen och Jeffrey hittar vi i bandens cateringrum, ta för er ropar han, här finns vin, öl och käk. Det blir en kall Rignes samtidigt som vi bekantar oss med denna legendariska trummis som är uppväxt tillsammans med Ed och Bailey i Brisbane, de bodde tillsammans i samma hus där The Saints gjorde sina första konserter 1973- 74. Under en kort period på 80’talet trummade även Jeffrey för The Saints, ett tag bodde han i Berlin tillsammans med Nick Cave och lirade i Birthday Party, men efter det att Jeffrery en dag knockat herr Cave efter en dispyt liftade han till Paris i tron om att de båda aldrig mer skulle ses. Historien skulle visa sig att han hade fel. Ed och Jeffrey i öppnat för Nick Cave på flera turnér och nu är det dags igen. Jeffrey berättade att han även lirat med Grinderman. Shit så mycket sköna historier det finns att dra ur dessa herrar, Ed släntrar in i logen och ursäktar sig för att vara sen. Varsågoda ta för er i kylskåpet, mer öl, whiskey, tilltugg! Efter lite skålande och socialiserande inser vi att det närmar sig konsertdags så lika bra att kicka igång intervjun.

INTERVJU MED ED KUEPPER

1. Lars: Tjena Ed, hur é läget? Ni har ju precis landat, gissar att du lider av jetlag?

Ed: Haha oj, jag är förbi vanlig trötthet är övertrött, men det är bara att köra.

2. Lars: Jag skriver för en australiska tidning ”Curious” och läsarna är nyfikna på lite frågor med australienanknytning, så här kommer första. Föredrar du rugby eller AFL, aussierules, något favoritlag?

Ed: Är väl egentligen inget stort fan, men när jag var ung spelade jag faktiskt en del aussierules, i området jag växte upp var det aussierules som gällde, spelade även basket. Favoritlag får bli hemmalaget Brisbane Lions. En god vän från tonårstiden har dock blivit kommentator för AFL och fixar biljetter till matcher då och då, VIP osv.

3. Lars: Nå, var hittar man dig på en lördagskväll i Brisbane, bästa stället att ta en kall VB på?

ED: Ha ha, jag tänker inte göra någon gratisreklam, men..hm..? bästa stället en lördagskväll är med ett glas rött vin på min veranda där jag blickar ut över poolen.

4. Lars: Några australiska artister du kan rekommendera för våra läsare?

Ed: Oj, band som jag gillade som ung var förstås Easybeats och Loved Ones

5. Lars: Några svenska artister som du lyssnat på och som du gillar?

Ed: Hm när jag spelade i en folkpark i sverige var det två blonda systrar som spelade på en scen intill innan mig, de mimade till sina låtar och jag fann det mycket underhållande. Jodå, känner givetvis till The Hives och vet att de gillade The Saints och att de spelat in en av våra låtar ”lost & found”.

6. Lars: Din nya skiva Jean Lee & The Yellow dog är utgiven på Hotrecords/didgerecords, vad är historien bakom namnet på bolaget, har de även gett ut en massa didgmusik?

Ed:Vet att de har givit ut skivor med det aboriginska bandet No fixed adress, men ingen övrig didgmusik så vitt jag vet.

7. Lars: Vad var den huvudsakliga inspirationen till den nya skivan?

Ed: Jean Lee, den handlar helt och hållet om henne. Jag läste en biografi om henne och blev helt tagen. Hon var en prostituerad i Queensland som dömdes till döden genom att hängas 1951. Jag hade aldrig hört talas om henne och hennes tragiska öde tidigare. Hon blev dömd för att tillsammans med 2 andra män mördat en kund, hennes roll i det hela känns ju väldigt tveksam, att hon skulle ha strypit och stor karl men det var en väldigt konserbativ regering då och exempel skulle staueras. Jag och min fru Jude satt uppe länge och diskuterade karaktärerna på de inblandade hur de måste ha levt och hur de var, detta inspirerade skivan, musiken och texterna.

8. Lars: Är singel ”I´m stranded” den första skivan som du medverkar på, inga andra projekt innan dess?

Ed: Det är min första skiva, I’m stranded var debutskivan

9. Lars: Förstår att du är hur trött som helst på nästa fråga, men va fan måste ju fråga *skrattar*. Förr året lirade ni med The Saints på en festival i Brisbane (Jeffrey börjar skratta i bakgrunden). Tror du att Chris Bailey en vacker dag kommer att kliva ner i din studio hemma i Brisbane och att ni båda någon gång kommer att skriva låtar ihop igen?

Ed: Ha ha, Chris har en stående inbjudan och det kommer alltid att stå en varm kopp med choklad väntades på honom, så vem vet, han har inte kommit än, men vem vet!

10. Lars: Kommer du ihåg den första skivan du köpte och den senaste?

Ed: Jodå,som ung, när jag hade jobbat hela sommarlovet köpte jag fem skivor för min första lön. Black Sabbath: Paranoid. Rolling Stones: Get yer yayas. The Who: best of, sell out, a quick one. Den senaste var Alan Havanais 23 symphonie och Miles Davis.

11. Lars: Vad är ditt livs största succé?

Ed: Måste säga att det är att jag fortfarande kan hålla på med det jag gör, spela musik

12. Lars: Ditt livs största misslyckande?

Ed: Ha ha, nej jag vet inte, vi ska inte få folk att gråta, jag hoppar över den, jag vet faktiskt inte

13. Lars: Den skummaste platsen du någonsin vaknat upp på?

Ed: Kanske den gången vi övernattade på en klubb i Österrike, jag vaknade upp mitt i natten och det var hur mycket folk som helst i rummet. Fast egentligen alltid när man är på turné, ibland vet man inte var man är.

Lars: Vad gör du helst när du inte håller på med musik?
Ed: Det blir nog en cykeltur, gillar att cykla

Lars: Kommer du ihåg hur många gånger du har varit i Sverige och har du någon favoritplats?

Ed: Tror att jag har varit i Sverige 4 gånger, senast var 1997 då jag var i Hultsfred. Hela Sverige är vackert, men jag kommer ihåg första gången jag var i Hultsfred, vi var där en vecka innan festivalen började, hade ett helt hotell för oss själva, frukostmenyn var fantatsiskt vi bara njöt av livet. Jag har varma minnen från Hultsfred så jag väljer Hultsfred som den vackraste platsen.

14. Lars: Ok Ed, det var det, bara 30 minuter kvar till gig, tack för intervjun

Ed: Tack själv, vi syns nästa gång vi är i Sverige. Hör av dig nästa gång ni är i Brisbane.

Konserterna då? Det här var första giget på turnén för Ed och Jeffrey, i lånade kläder (deras väska hade fortfarande inte anlänt) skapar de ett stort och mäktigt sound trots att de bara är två pers på scenen, gitarr och trummor. Tycker att det låter riktigt bra trots att jag inte hunnit lyssna in mig på det nya materialet (skivan är förövrigt riktigt grym). I 40 minuter fylls arenan av Eds stämma, larmande gitarr och Jeffreys trummor, betyg hoppar vi över, det är helt enkelt bra som fan. Ed sade redan innan giget att Nick Cave kommer att vara grym, de har redan varit ute på vägarna i en månad och är nu varma i kläderna, och herre min gud så rätt han hade. Det fullkommligt exploderar och vibrerar när Nick cave & The Bad Seeds äntrar scenen och Oslo, det kokar och jag tänker för mig själv att finns någon coolare artist, samtidigt som Nick sprätter iväg sin poser och sjunger med ett djup som gräver sig in i magen. Hans sidekick Warren Ellis (Grinderman) ser ut vara tagen direkt ur en gammal westernfilm och är så jävla cool på scenen, vilket utspel. Står med ett fånigt leende och dansar (nåja, rör på mig), konserten igenom, ruggigt bra, bland det bättre jag sett faktiskt!

Kategorier:MUSIC, FRIENDS, STORIES...