Didjeriduskolan 1 (5)

”Jag har inga problem med att icke Aboriginer spelar på instrumentet. Jag hoppas dock att de tar sig tid att försöka förstå dess traditionella syfte och historik. Det är viktigt att icke Aboriginer berättar om instrumentet, när de började spela, vem som lärde dem och varför man spelar. Didjeridun har krafter, men bara om du vet hur du ska spela, annars förblir det bara ett ihåligt rör. ”
Alan Dargin… Manulupuy Wuwumurra Gurramurrawuy


Lars Wallin & Alan Dargin Falun Folkmusikfestival 1997

Låt oss följa Alan Dargins goda råd. På följande sidor berättar jag om min bakgrund, samt viktigast av allt, fakta och historik om instrumentet didjeridu. Sidorna är uppbyggda som en skola (workshop) där du först får teoretiska kunskaper, därefter praktiska övningar med ljudfiler och beskrivning av rytmer, läten etc.

Min bakgrund…
Jag är inte riktigt säker på när jag hörde en didjeridu för första gången. Tror dock att det var när jag såg Charlie McMahon spela tilsammans med Midnight Oil på deras turne Blackfella Whitefella Tour som sändes på svensk TV 1987. Min första didjeridu ton tog jag i jan 1989 på CB hotel i Sydney efter att ha inhandlat ett instrument (från Beswick, Marcus Blanasi) i en didj affär i området the rocks. Det gick väl inget vidare om jag ska vara ärlig. Nåväl, på plats uppe i Surfers Paradise tränades det lite hårdare, jag och en skotsk kille vid namn David (gitarr) begav oss sent på kvällen ned till stranden och repade tillsammans. Därefter gjorde vi ett uppträdande (2 låtar) som blev mitt första med didjeridun. Publiken var fåtalig på vandrahemmet där vi bodde men konserten blev mycket uppskattad.


Lars Wallin & David Anderson, Surfers Paradise Australien 1989.

Här började alltså min bekantskap med didjeridun. Väl hemkommen i Sverige så försökte jag införa instrumentet i det rockband som jag sjöng i på den tiden. Det blev lite didjeridu i några låtar. Några år senare så bildade jag tillsammans med en god vän bandet TribeLars (Se video), vi gjorde några spelningar runt om i Sverige under vår korta karriär. Sångaren hoppade av och trummisen flyttade. Mitt nästa projekt blev att översätta 3st Aboriginska berättelser till Svenska. Jag spelade in en kassett ”Sagor från drömtiden” som såldes till en del bibliotek. Jag har sedan dess mest uppträtt solo i samband med föreläsningar, kurser etc (se kalendern). Antalet uppträdanden med didjeridun har faktiskt passerat 100 strecket, från Luleå i norr till Malmö i söder.

1997 -98 var Alan Dargin kursledare i Falun Folkmusik festival och det blev en jättekick. Alan lärde ut hur man lyssnar på och skapar rytmer, detta var otroligt intressant. Gary Thomas en duktig vit australiensare var i Falun samtidigt som Alan, även Gary kom med en hel del goda och intressanta råd. I samband med kursen i Falun -97 så knöt vi ihop ett kontakt nät (Skandinaviska Didgeridoo Föreningen) där jag blev styrelsemedlem. 1997 hade vi också en stor happening på Götaplatsen i Göteborg i samband med en invigning av en aboriginsk konstutställning. Jag hade tidigare haft en del kontakt med Etnografiska museet och de bjöd nu in oss till att inviga utställningen. Med start 1999 började vi ha våra sk didjeridu konvent 1 gång om året. Vi har hittills varit i Alingsås, Uddevalla, Göteborg och Stockholm. 2003 ser det ut som om träffen blir i Oslo.


Götaplatsen Göteborg 1997.

2000, 2001, 2002 reste jag runt som förartist/guide till The White Cockatoo Performing Group (David Blanasis grupp) i Sverige, Finland och Norge. 2003 på turne i Kanada. 2004 på turne i Italien, Holland, Tyskland, Finland och Sverige. 2001 Besökte jag David Blanasi och Tom Kelly i deras hemby Wugularr Communtiy. Vi vandrade i bushen och gjorde didjeridus, jag fick också se en äkta corroboree vid lägerelden. 2002 Besökte jag återigen Arnhem Land, Maningrida Community, Bolkdjam, Ginda, Barunga, Wugularr mm. Vandrade och campade i bushen med White Cockatoo. 2003 besökte jag Oenpelli i Arnhem Land. 2003 kom Charlie McMahon på besök till Uddevalla (enda spelningen i norden) för konsert samt workshop. Charlie stannade en vecka hemma hos mig och det blev mycket prat om instrumentet och gemensamma vänner. Tack vare mitt samarbete med White Cockatoo har många dörrar öppnats, och många Australiska artister kontaktar mig när de vill uppträda i Norden. Med start 2002 började jag även samarbeta med Didgeridoo Magazine där jag skriver artiklar och är representat för Skandinavien. Tillsammans med White Cocaktoo arrangerar jag varje år didjeridu resor till Australien. Resor där vi bor tillsammans med Aboriginer i bushen och communitys. 2004 spelade jag inför ca 20.000 pers solonr på rådhusplatsen i Köpenhamn i samband med prins Fredrik & Marys bröllop.


David Blanasi (Bylanadii) & Lars Wallin

Mycket har hänt sedan första resan 1989. Numera har jag flera goda Aboriginska vänner i Arnhem Land. 2001 fick jag ett skinname (Bangardi) av Tom Kelly i samband med mitt besök i Wugularr Community och är numera upptagen i familjesystemet. Juni -00 var The White Cockatoo Performing Group med legenden David Blanasi samt Tom Kelly, Darryl Dikarrna Brown och Horrace Walla Walla (Sunrize Band) i Sverige och gav prov (kurs) på traditionell spelstil från västra Arnhem Land. Denna kurs skiljde sig helt åt jämfört med ex Alan Dargin, där Alan spelade rytmer i ett svindlande tempo visade Mr Blanasi upp en helt annan spelstil. Mr Blanasi visade en gammal suggestiv rytm som när han och kollegan Tom Kelly sjöng fick nackhåren att resa sig på mig.

Icke att förglömma är också medlemmarna i SDF (skandinaviska didgeridoo föreningen) som alla varje gång vi träffas ger mig enorm inspiration.

De som genom åren lärt mig och utvecklat mitt spelande är: David Blanasi, Darryl Dikarrna, Tom Kelly, Charlie McMahon, Mark Hoffman, Horrace Walla Walla, Gary Thomas mfl.

Ray Stockdale som kom till Uddevalla tidigt -90 tal och lärde mig cirkulationsandningen. 2001 spelade jag in en demo cd ”bangardi”. Inspelningen skedde under 2 timmar i ett garage i Trollhättan, rakt in i en dator, så materialet är väl inte av toppkvalite. Ska så småningom besöka en riktig stuido och spela in ett helt album. Anledningen till varför jag spelar didjeridu är att jag älskar ljudet. Det är någonting i mig som vaknar till liv varje gång jag hör eller spelar didjeridu. Jag är också otroligt fascinerad av den aboriginska kulturen. Fast det visste ni väl redan.



Kategorier:DIDJERIDU

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: