Sydney, Australien 25th may 06.00 AM.
Via Landvetter Göteborg, Frankfurt och Singapore så landade vi tidigt på morgonen i kängurulandets vackraste stad Sydney! Solen kämpade sig upp samtidigt som vi köade i taxikön, på med solglasögonen för avfärd mot klassiska CB-Hotel på Pitt St. In med väskorna på rummet och ut på morgonpromenad med sikte på Cirkular Qay. Vilken känsla att få syn på Sydney Harbour Bridge samtidigt som staden sakta vaknade till liv. Att ta färjan ut till Manley Beach är en njutning helt i klass med en kall VB, fasen hamnen är ruggigt vacker, stadens skyline kryddat med Operahuset, Sydney Tower mm är magiskt! Efter att ha doppat fötterna i det 18 gradiga vattnet, helt ok vintertemperatur om ni frågar mig, så intog vi frukost bestående av long black (espresso som får lite extra vatten/ånga) och skräpmatsaktiga ”big breakfast” med bacon, ägg, vita bönor och toast.

Tillbaks i hamnen stötte vi först på Alan Dargin, ja ni vet Manulupuy Wuwumurra Gurramurrawuy som satt och lirade didj nedanför Operahuset, kände knappt igen karl då han lagt sig till med ett hiskeligt skägg! Någon vi däremot lätt kände igen var den forne Midnight Oil sångaren, numera politikern Peter Garret som höll tal i samband med ”Sorry Day”, John Howard syntes dock inte till! Vi besökte och upplevde det mesta som ska upplevas, traskade runt i the Rocks, badade vid Bondi Beach, kollade in surfarna vid Tamarama, åt Indiskt i King Cross där vi även såg glädjeflickor, gick på konsert med The Brewster Brothers (Brorsorna från det gamla rockbandet The Angels), åt fisk på The fishmarket, vandrade över Sydney harbour Bridge, drack kaffe i Darling Harbour, drack kaffe vid Eveligh Street i Redfern mm mm. Höjdpunkten för Sari var nog trots alla ikoner såsom Operhus mm besöket till Michel Hutchenses memorialplats vid North Road i norra Sydney. We like Sydney!

Off The Hip Melbourne, Australien 30th may 12.00 PM.
Den gamle clownen och tillika managern för White Cockatoo, Geoff Toll mötte oss vid flygplatsen i Melbourne. Tillsammans med våra vänner Thorolf och Jacob knödde vi in oss i Geoffs lilla Nissan med sikte på förortsområdet East Preston. Det var grymt kul att åter igen få träffa den gamle spjuvern och hans familj, det var två år sedan som jag var där sist. Vad gjorde vi i Melbourne då? Det var en grym festival på Corner Hotel med en massa aboriginska artister såsom Dan Sultan, Archie Roach mfl, det blev en hel del VB som rann ner den kvällen.

Vi besökte Australiens grymmaste rock skivbutik/bolag Off The Hip där vi shoppade loss ordentligt, fasen snubben bakom disken hade bättre koll på svenska garageband än jag själv, han namedroppade band efter band, ja inte nog med det dom hade skivorna i butiken också, med svenska band alltså! På Melbourne Cricket Ground såg vi Melbourne Demons mot Adelaide Crows, till Geoffs och vår stora glädje vann Demons, något vi firade med mer öl och paj! Det hade förresten endast regnat sporadiskt de senaste 10 åren i Melbourne men när vi var där så öppnade himlen sig och regnet vräkte ner! Vi hann även med ett besök hos didjeridusamlaren och mannen bakom ididj, Guan Lim. Vi var i det mysiga St.Kilda, besökte China Town, åkte tåg genom förorterna, beställde pizza på Gippis i Preston, drack Bundaberg & Coke!

Kl 13.45den 3 juni lyfte flyget från Melbourne till Brisbane. Vi checkade in på YHA på 392 Upper Roma St och gav oss sedan ut för en rundvandring på stan, åt en svindyr men kanske även den godaste pizzan ever på Picazzio! Kommande morgon tog vi oss ner till Roma Station där vi tog tåget till Nambour. Utanför tågfönstret kunde vi bla se de mäktiga glass house mountains. Efter en svalkade XXXX tog vi bussen till Noosa och sedan taxi hem till våra vänner Scott och Rebecka, nyckeln var utlagd så det var bara att kliva in och dumpa väskorna innan vi knallade ner till stranden Sunny beach. Jisses vilken strand! Vi vandrade till ena änden och njöt av att befinna oss i detta paradis. Efter en burgare och cola var det dags att knalla tillbaks, det var bara ett problem, det var nu kolsvart ute, efter att ha irrat runt på några öde gator där vi förresten såg ett gäng kookaburrafåglar beslöt vi oss för att ta oss ner till stranden igen för att hitta tillbaks, det gick, om än med visst besvär. När vi kom hem igen var Rebecka hemma, Scott anslöt strax efteråt med en låda öl och ett gäng vinflaskor, askul att träffa de båda igen, sist var uppe i Vålådalen 2005. Efter några trevliga dagar i Noosa, öhh berättade jag förresten att vi ena dagen såg en vild koala i trädet? Ja, så var det dags för resa till Brisbanes flygplats där vi skulle möt The White Cockatoo, efter några timmars väntan så kom gänget glidade nedför rulltrappan, efter kramar och väskhämtning som klev vi ombord på festivalbussen till Dreaming Festivalen i Woodford ca 1,5 tim norr om Brisbane.

Det duggregnade när vi kom fram ca 21.00 Tältet vi skulle campa i höll som tur var tätt och var försett med två campingsängar, fast fy fan vad kallt det var nattid, fick vira en filt runt huvudet. På dagarna var det skönt, ca 22 grader, men så fort solen gick ner blev det ordentligt kallt. Nåväl…festivalen var skitkul. Scott och Rebecka hängde på precis som Jacob och Thorolf. För egen del var det ganska mycket jobb med att holla koll och ordning på cockatoo, fick min beskärda del på måndagen då Geoff flög till Melbourne för att se på fotboll och lämnade mig ensam med gruppen inför avslutningsceremonin samt på dagskonserter samtidigt som Joe, en av dansarna gick loss på groggen och blev knack, för att inte säga rejält stökig, han kunde givetvis inte uppträda, men kunde inte hålla sig borta utan kom skrålade fram till scenen fram och tillbaks, ha ha ja ja det är sådant som händer. Konserterna och avslutningen gick bra, vid den ena av konserterna smög sig Tom E Lewis (skådespelaren från bla The Proposition) in och dansade. Milikay från Yothu Yindi gästspelade med didj på en av konserterna och vi avslutningsceremonin. Träffade myspace vännen Tjupurra. Såg grym konsert med gruppen OKA och Geoffrey Yunupingu, träffade Shellie Morris. Efter festivalen flög jag och Sari tillsammans med Jack Nawalill till Darwin. Dags för bushäventyr.

I Darwin mötte vi årets ”turistgrupp” bestående av Thorolf, Jacob, Lars (Värmland), Stig, Gunnar och Janne (Dreamtime). Vi lastade in campingutrustning och övrig packning i vår hyrda 4wd Toyota och gav oss iväg mot Jabiru i Kakadu National Park. Förutom gruppen så reste jag och Sari samt White Cockatoo sångaren Jack Nawalill med. Framme i Jabiru tog vi in på campingen Kakadu lodge, skönt med tillgång till bar och restaurang samt pool och dush! Tidigt nästa morgon åkte vi in till det lilla centrumet för frukost, därefter körde vi de dryga 4 milen till Nourlangie Rock. Efter rundvandring bland tusenåriga klippmålningar stanade vi till vid Bowali visitor centre för att kolla in deras utställning med aboriginska föremål. Eftermiddagen tillbringade vi vid poolen innan det var dags för avfärd mot Ubirr där vi förutom klippmålningar även skulle avnjuta solnedgången! Otroligt vackert om ni frågar mig! Vägen dit kantades av bushfires och kängurus! Nästa morgon rev vi vår camp och packade in oss i bilen, fyllde först på med diesel och därefter storshopping i mataffären, Jack bunkrade på med mjöltunnor, konserver och gud vet vad, bilen var fylld till bristningsgränsen, vi hade även med oss en TV, stereo mm mm mm. Nåväl när vi skulle köra igenom East Alligator River visade det sig att vattnet var för högt, vi fick snällt vänta på naturens krafter, och körde bort till border store för en kopp kaffe. Efter drygt en timme hade vattnet sjunkt undan såpass mycket att vi kunde köra igenom floden.

Första delen av vägen i Arnhem Land gick riktigt bra, visst skumpade det och rök av den torra sanden med vi höll ända stadiga 7o km i timmen. Det var efter att vi kört förbi skylten ”Road closed” som det riktiga äventyret eller vad man nu ska kalla det började! My God, vilken väg, eller fd väg, förutom att köra igenom vattendrag och floder där vattnen gick över motorhuven (Det fanns mängder av krokodiler i dessa) så var vägen mer eller mindre borsköljd efter årets regnperiod. Vi fastnade två gånger, en gång i gruset och en gång i en flod, uj uj vilken rysare, lyckades dock komma loss med hjälp av 4wd. Långa sträckor kunde vi inte köra snabbare än 20 km i timmen. Vägen var helt öde ochdet dröjde flera timmar innan vi mötte någon bil. Kusligt, vackert, dåraktigt och spännande på samma gång, efter att ha vikt in på en stig som skulle visa sig vara en genväg kom vi efter drygt 5 timmar fram till Bolkdjam Outstation. Jublet visste inga gränser ”Bangardi, Bangardi” ropade barnen när de kände igen mig bakom ratten. Alla samlades runt bilen när vi lastade ut all mat, presenter, väskor och verktyg. Sari hade fått en väska med matchtröjor och shorts från Halmstad BK som snabbt åkte på bland aboriginerna på stationen. Vi slog upp våra tält och fixade lägereld samt bekantade oss med med vår värdar. Twodox (Thorolf är för svårt att säga) lirade mungiga så at barnen skrek av förtjusning. Bästa gåvan vi hade med oss till barnen var utan tvekan basketbollarna, det spelades basket mest hela tiden! På vår resa från Darwin så gav Jack Nawalill Sari ett skiname, ”Gaman” vilket innebar att hon blev hans syster.

På dag 2 i Bolkdjam rest jag och Sari, samt Gunnar och Lars tillsmannas med aboriginer från Bolkdjam till Maningrida, totalt var vi 19 st i bilen. Som vilken aboriginsk familj som helst studsade vi fram längs vägen! I Maningrida träffade vi vår gamla vän vän Rex Wood, fd dansare i White Cockatoo, vi passade på att tanka, köpa bogserlina och spade inför hemresan (hade mardrömmar om den, det kan jag lova), vi köpte även mat och drickor. Vi besökte Maningrida Arts & Craft där framför allt Janne shoppade loss. Polisen förhörde oss förresten om vi hade permit eller inte. Tillbaks i Bolkdjam stack vi ut i bushen med Jack för att hugga didjeridus. Vi kom tillbaks med 8 urholkade rör, redo att bearbetas. Janne var så ivrig att han körde av slipmaskinens sladd, panik! Gunnar fixade dock det hela och fick igång maskinen igen. Generator fungerade som tur var utan problem. Tillsammans med barnen,en av hundarna och den mer eller midnre tama oxen stack vi iväg till floden och badade, ljuvligt! Efter 4 dagar bestående av didjtillverkning, naturupplevelser väntade den mist sagt spännande resan tillbaks till jabiru. Kvällen innan avresan hade vi en liten avskedsceremoni där Jack sjöng och kvinnorna dansade, sent på kvällen kom Jacks bror med familj på besök, det hade med sig ett fint instrument samt clapsticks som de sålde till janne. På återresan var det 4wd som gällde genom alla floder, shit vad nervöst det var i floden där vi fastnade på ditvägen, och där en bil som även den fastnat nu låg omkullspolad av vattnets krafter. När vi efter ca 5 timmars nervpers och skumpande till slut kom fram till East Alligator River var det bara att vänta på lågvatten, efter drygt en timma kunde vi korsa floden och återigen få asfalt under däcken. Vilken befrielse och lättnad! Vi tog återigen i på campingen i Jabiru, det dröjde inte länge innnan regnet började falla, tackade min lyckliga stjärna att vi hann ur Arnhem land i tid. Vägen hade vid regn utan tvekan förvandlats till en oframkomlig lervälling. Gissa om ölen smakade gott i baren?

Kommande morgon körde vi till Darwin, checkade in på Melaleuca och åkte sedan iväg med campingutrustningen til Art Back’s förråd innan vi till slut lämnade tillbaks bilen. På eftermiddagen knallade vi runt i didjaffärer mm innan vi avslutade kvällen på the Tap på Mitchell Street. På tisdagen kom Shellie Morris och hämtade Sari, de båda gjorde sedan Darwin tillsammans, clubbing och shopping. Själv reste jag tillsammans med Thorolf och Jacob med flyg till Nuhlunbuy i östra Arnhem land. Det var äntligen dags få träffa den siste av de stora didjlegenderna Djalu Gurruwiwi, Yidakimästaren nr1. Vi tog in på Walkabout lodge, höll på att garva ihjäl oss när vi klev in på den lokala baren. Nuhlunbuy är en gruvsamhälle med en massa män, män med skägg och ölmagar som hårt och länge i gruvorna, i baren röktes och tankades det friskt, vi kunde höra sorlet långt ut på gatan, döm om vår förvåning när det visade sig att de unga flickorna i baren arbetade topless ha ha sicket spektakel, än mer förvånade var nog att se att aboriginska arbetare faktiskt var välkomna på baren, det ser man sällan i ex Darwin. Nåväl.. kommande dag träffade vi Randy Graves som visade oss runt i Yirrkala, även Janne hade nu anslutit. Efter inköp av Yidakis reste vi så till Gälaru, East Woody beach där Djalu numera bodde med sin familj. Ha ha gissa vem som satt på en plaststol när vi kom. Randy sa att det var någon skum kille som bara dykt upp för några dagar sedan och som hängde runt Djalu, det var John från Schweiz som vi träffat i Noosa och på dreaming tidigare. Tillsammans med Dopia, Djalus fru åkte vi och köpte mat, därefter hade Djalu workshop med oss, han spelade och berättde och det var ännu en dröm som blev verklighet! Tillbaks i Darwin så mötte Sari och Shellie oss på flygplatsen. Vi stannade till vid Roma Bar för frukost. Jag och Sari stannade de sista dagarna hemma hos Shellie och Glen. Vi hann dock med museibesök, besök till Casuarina shoppingcentre, besök i djurpark i Lichtfield, markanden på Mindil Beach där vi bla såg Em Dee. Avslutningskvällen bjöd på en överaskning som hetter duga, tillsammans med Thorolf åkte vi ut till Darwins Ski club där vi skulle äta och träffa Shellies syster Mandy, gissa vem som dök och slog sig ner vid vårt bord? Neil Murray, låtskrivaren och tillika gitarristen i Warumpi Band, jösses! Han hade precis kommit tillbaks från sångarens begravning (jag skriver inte hans namn just nu). Inte blev det sämre när Neil tillsammans med Shellie gästade scenen och framförde My Island home, Out from jail och sedan Shellies låt Swept away, vilken kväll! En månads resa i Australien var till ända, en resa fylld med äventyr, möten och intryck. See ya Australia, we will be back no worries!