Milkay ”Yidaki master”, Lars ”Elev”, Darryl ”Mago master”
Stort ögonblick för en didjeridu älskare som mig själv, sida vid sida med mästarna. Milkay Mununggurr från Yothu Yindi och Darryl Dikarrna från White Cockatoo. The Dreaming Festival, Woodford 2005.
Som grädde på moset fick jag med mig de två Yidaki instrumenten som Milkay använde vid öppnings respektive avslutningsceremonin vid The Dreaming Festival.

Det var drygt drygt 16 år sedan som jag sist besökte Melbourne, nu var det dock äntligen dags att få återse den vackra staden i Victoria. Rösten i högtalarna gav order om att spänna fast bältet och fälla upp sätet, dags för landning. Mörkret hade redan fallit trots att klockan inte var mycket mer än 19.30. Efter att ha fått visa mitt pass samt svara på frågor om vem jag är, vad jag ska göra, vem jag ska träffa, vart jag ska resa, vilka platser ska du besöka, har jag varit här förut, vilken adress bor den du ev ska träffa, känner du den/dem du ska träffa etc ungefär åttahundra gånger så tog jag mig till slut igenom alla tröttsamma kontroller och kunde få träffa Geoff Toll, min vän och värd i Melbourne. Vi åkte iväg i hans gamla Nissan mot förorts området East Preston. Vi svängde in vid skolan och parkerade vid deras hus, otroligt kul att få träffa Geoffs fru Kate och dotter Angelique som jag inte sett på många år. Jag hade köpt med mig en Pippi docka som uppskattades lika mycket som de två flaskorna med Jack Daniels jag överräckte till Geoff. Givetvis hade jag köpt med lite coke också, så vi kunde blanda oss en läskande dryck. Jag tillbringade drygt en vecka i Melbourne, vi hälsade på Guan Lim som bodde endast några hus bort i samma område. Vi gick på australisk fotboll där vi på Telstra Dome såg Demons mot Richmond vilket var oerhört kul. Jag vandrade runt i St Kilda och i centrum där jag en av kvällarna gick på konsert med Mark Seymor, Hunters & Collectors gamla sångare, platsen var Corner Hotel.

Även om solen sken de sista dagarna så var det lite småkyligt, temperaturen låg och smög runt 15 grader, det var därför skönt att efter några roliga dagar i storstaden packa väskan och resa norrut till värmen i Darwin. Väskan och väskan förresten, vår packning bestod av åtskilliga väskor och lådor, en Europa turné stod för dörren och allt skulle nu med norrut. Vi tog shuttle bussen in till vandrarhemmet på Mitchell street, innan vi kunde krypa ner i sängen så fick vi packa in allt bagage i ett förvaringsrum, skönt dock att vara tillbaks i NT. Tidigt nästa morgon gick vi iväg för att hyra en bil som vi skulle använda i jakten på två av medlemmarna i The White Cockatoo, Mick Marrawa och Marshall Lalawi. Vi visste att Marshall brukar hålla till vid den lilla floden i närheten av flygplatsen. Vi parkerade bilen och vandrade in i bushen, efter en stund hörde vi några röster, vi ropade för att annonsera vårt anländade. Framför oss satt en grupp Aboriginer och drack öl och vin, vi frågade om de visste var Marshall från Maningrida höll till, jodå en av männen lovade att visa oss vägen. Vi gick tillbaks till bilen och hoppade in, mannen visade oss vägen och efter en kort resa parkerade vi vid en bro och gick in i bushen igen. Efter bara fem minuters promenad kom vi fram till en lite lägerplats och mycket riktigt där var Marshall med sin fru Cindy samt några vänner. På den lilla elden stod en kastrull och puttrade, några filtar låg utslängda här och där, här levde de under bar himmel vid de tillfällen när de besöker Darwin, besök som kan vara i veckor eller månader.

Ryktet sa att Mick var vid Lakevalla vid utkanten av Darwin så tillsammans med Marshall begav vi oss dit, där fick vi beskedet att han var vid shoppingcentret Casuarina, vi hittade honom dock när vi åkte tillbaks till Lakevalla. Resten av gruppens medlemmar skulle vi hämta i Maningrida i Arnhem Land. Årets turnéstart skulle ske nästa vecka i samband med den nya Aboriginska festivalen The Dreaming Festival i Woodford utanför Brisbane. I samband med resan till Maningrida hade vi bjudit in några resenärer att få följa med och studera Gunbork med didjeridu mästaren Darryl Dikarrna samt att få ta del av Aboriginernas vardag i Arnhem Land, de lyckligt lottade var John från London, Scott från Australien/Sverige samt Kim från Finland, dessa tre drog en vinstlott, dels var gruppen liten och dels var upplevelserna i vildmarken alldeles fantastiska. Tillsammans begav vi oss i en 4wd Toyota mot Jabiru där vi skulle övernatta första natten. Vi stannade givetvis till ”Didgeridoo Hut” samt vid de stora termitstackarna. Vi besökte även Nourlangie rock med sina vackra klippmålningar. Efter att ha bunkrat upp med mat och dryck så korsade vi nästa morgon East Alligator River och tog oss in i Arnhem Land. Som vanligt så bjöds vi på vackra vyer med vildhästar, kängurus, fåglar etc som korsade vår väg. Vi kom fram till Maningrida tidigt på eftermiddagen och det dröjde inte många minuter innan vi hittade både Darryl, Joe och Rex. Jag hälsade också på min bror Thomas Laiwonga och överräckte ett fotoalbum som jag hade med mig till honom. Vi hälsade även på gamle jungai David Yirrindili som satt utanför sitt hus nere vid stranden.

Tillsammans åkte vi senare på eftermiddagen till Bolkdjam outstation strax söder om Maningrida. Här mötte sångaren och jungai Jack Nawalill med familj oss och hälsade oss välkomna. Vi slog upp vår lägerplats vid ett av husen, det tog inte många minuter innan alla barnen hade samlats runt oss. Glädjen visste inga gränser när vi plockade fram alla gåvor som vi hade med oss bestående av fotbollar, leksaker, dockor, kläder mm. Vi lagade mat över den öppna elden samt gasol köket som vi hade med oss. Framförs stundande att par fascinerande dagar av didjeridu tillverkning, workshops med Darryl och de andra, bad i floden och vandringar i bushen. Höjdpunkterna var bla när Jack och de andra sjöng samt dansade för oss sent en kväll samt givetvis kurserna som innehöll mycket didjeridu och sång. En av dagarna så besökte vi Mick´s outstation Cadell, han hade berättat att de hade sattelit TV så vi skulle kunna se på fotboll där, måste erkänna att jag blev väldigt överraskad när läraren Chris bjöd in oss i den lilla skolan och där fanns fullt med datorer, webkameror, serverrum, snacka om att ha ett ben i den gamla världen och ett i den nya!

Efter vår vecka i Bolkdjam reste vi återigen söderut genom Arnhem land med sikte mot Jabiru där vi även besökt Ubirr. Den här gången fick vi även syn på en stor saltvattenskrokodil alldeles intill överfarten vid East Alligator River. På kvällen tog vi några öl vid campingen i Jabiru, jag är väl medveten om problemen med alkohol med det kändes ändå märkligt att våra vänner i Cockatoo som vi delade bord med inte fick beställa in den öl de ville ha till maten utan endast mellan öl. Lika märkligt som att de inte är välkomna på barer i Darwin trots att de är nyktra och välklädda. Nåväl, vi hade i vilket fall en trevlig kväll tillsammans. Nästa morgon åt vi frukost på det lilla caféet i Jabiru innan begav vi oss mot Darwin. Vi fick övernatta hos några vänner i Darwin, där det även fanns en skön pool att svalka sig i. Efter att ha tagit farväl av våra gäster John, Scott och Kim så drog vi oss tillbaks till vårt hem på Gulnare street. Nästa dag väntade flyg till Brisbane. Vi kom fram vid 20.00 tiden och klev ombord på en festivalbuss som körde oss till Woodford, det var ingen lyx tillvaro på festivalområdet, övernattning skulle ske i tält. Förvisso var maten av yppersta klass och vädret var helt ok så tältlivet fungerade. Jag hade bokat in mig på den fd Yothu Yindi Yidaki spelaren Milkay´s workshop som skulle äga rum under alla festivaldagarna. Detta var oerhört kul och intressant, extra kul att Randy Graves var med och arrangerade kursen. Den absoluta höjdpunkten på festivalen var när George Rurrambu och Randy tillsammans med några gästartister körde ett spontangig på en liten öppen scen och där framförde en ruffig version av hitlåten Blackfella Whitefell från Warumpi Band, ruskigt bra.

Efter festivalen reste Jack och Tim hem till Maningrida, för oss andra väntade en lång resa till Sverige där årets Europa turné skulle starta. Jag kom hem ett dygn innan de andra. Efter spelningar i Uddevalla och Billingen utanför Skövde reste vi till Luxemburg där didjeridu spelaren Lex Gillen hade bjudit in oss. Vi bodde en vecka i hans hem i Mersch och gjorde totalt 5 spelningar där jag fick agera förartist. Det var väldigt inspirerande att få uppträda med några av Lex vänner, bla virtuosen Lisa Berg på cello samt bandmedlemmar från Luma Luma. Vi gjorde även en del spelningar där Marshall spelade gitarr och sjöng Aboriginska sånger och jag spelade didj. Under vårt besök i Luxemburg passade vi på att spela in Darryls teach and play Gunbork skiva.

Efter Luxemburg reste vi tillbaks till Sverige, på flygplatsen mötte gamle punkhjälten Kai Martin oss för transport till Uddevalla. Det blev ingen lång vila för redan tidigt nästa morgon körde vi iväg i vår hyrbuss till Sundsvall. Här hade Lars Rubensson från vänskapsföreningen ordnat en spelning för oss på Stöde. Det blev även ett TV framträdande. Därefter reste vi norrut längs kusten till vackra Luleå för en spelning ordnad av Kamar vid norra hamnen. Vi övernattade hos kvinnoföreningen Esperanza i centrala Luleå där Magdalena var vår värd.Efter spelningen i Luleå reste vi via Kiruna vidare mot nord Norge för besök och spelning hos didjeridu tillverkaren Örgen Karlssen. Vilken väg, otroligt vackert, gissa om Aboriginerna var lyckliga över att för första gången få krama en snöboll! Efter en utsåld spelning i den lokala sameföreningens lokal i närheten av Nybygda på ön Senja så reste vi vidare norrut mot Riddu Riddu festivalen i Manndalen. Vägen dit var sagolikt vacker, höga berg och djupa fjordar kantade vägen och det var som att köra i ett vykort. Vi fick bo i två inredda sjöbodar där utsiken av helt makalöst vacker vid vår vistelse på Riddu Riddu. Spelningarna gick bra och det var en kul festival även om Aboriginerna höll på att frysa ihjäl i samband med konserterna.

Efter diverse kartläsande och rådfrågande så beslöt vi oss för att köra genom Sverige på hemvägen istället för Norge. Vägarna är mindre i Norge och hastigheten endast 60 km så det skulle ta ungefär dubbel så lång tid jämfört med att köra genom Sverige. Det blev dock en resa att minnas för mig, inte bara för att den var vacker utan även för att jag kvällen innan ätit några dåligt grillade festival kotletter och blivit rejält matförgiftat. Så nu när jag rattade oss fram via Finland mot Sverige så blev det till att stoppa med jämna mellanrum och med toarullen i ena handen och den andra till att vifta bort mygg med så fick behoven uträttas lite här och där i naturen. Drygt 200 mil avverkades på osannolika 21 timmars sträckkörning innan jag tämligen utmattad kunde krypa ner i min säng hemma i Uddevalla, sov därefter i ett dygn. Jag var av familjeskäl tvungen att hoppa av den sista delen av turnén i Italien, men minnen hade jag redan gott om, minnen och foton att njuta av när höstmörkret faller. Hmm, nu är det förresten dags att börja planera nästa års resa, kanske vill du följa med? p.s En mer detaljerad berättelse om resan innehållande healing av Rex, rytminstruktioner etc får du i min bok Möte med Aboriginer och didjeridu.

2005 24 juli Rimini Italien
2005 23 juli Rimini Italien
2005 20 juli Ethnos festival Neapel Italien
2005 15 juli Riddu Riddu Norge
2005 14 juli Riddu Riddu Norge
2005 13 juli Riddu Riddu Norge
2005 12 juli Silsand Norge
2005 9 juli Luleå Norra hamn
2005 7 juli Stöde Hembygdsförening
2005 7 juli Sundsvall
2005 4 juli Rom/Teramo Italien
2005 3 juli Abbaye de Neumünster Luxemburg
2005 2 juli Kinosch, Kulturfabrik Esch-Alzette
2005 1 juli Amphitheater Berdorf Luxemburg
2005 29 juni Kuturhaus Mersch Luxemburg
2005 19 juni Skövde/Billingen
2005 18 juni BohuslänsMuseum Uddevalla
2005 13 juni Dreaming festival Brisbane Aus
2005 12 juni Dreaming festival Brisbane Aus
2005 11 juni Dreaming festival Brisbane Aus
2005 10 juni Dreaming festival Brisbane Aus
2005 1-8 juni Arnhem Land Australien

Kategorier:ABORIGINER, AUSTRALIEN, RESOR