Kanada – Vancouver & Calgary 2003


Den 17 juli klev jag ombord på planet mot Vancouver. Ett lyckorus infann sig i kroppen över att vara på väg mot nya äventyr. Jag beställde in en flaska rött samt en konjak, lutade mig tillbaka och njöt. När vi närmade oss vår mellanlandning i Seattle så kunde jag knappt slita blicken ifrån fönstret, utsikten över de snöklädda bergstopparna var fantastiskt vacker. På grund av de stränga säkerhetskontrollerna så var jag tvungen att först checka ut bagaget i Seattle något som inte innebar några problem, desto värre var det när jag skulle checka in igen.

Säkerhetskontrollerna var på grund av vad som hade hänt den 11 september rigorösa, alla väskorna öppnades och innehållet gicks noggrant igenom. Kontrollanten tittade med stora ögon på mina presenter som jag slagit in i vanligt tidningspapper. Vad är det här? Jag berättade att det var gåvor till några vänner som jag skulle träffa i Vancouver, varpå han bad mig öppna paketen så att han kunde kika på innehållet som bestod av t-shirts och fotoalbum med bilder från förra årets turné. När han fick syn på att det stod två namn som avsändare på paketen, mitt och min dåvarande fru, så frågade han lite bryskt vem det var och jag fick förklara att det är min fru. Han skrattade tillslut gott åt mitt val av inslagspapper (Bohusläningen) och önskade mig en trevlig resa. Framme i Vancouver så möttes jag av en festivalchaufför som stod och väntade med en skylt på magen. Han bad om ursäkt över att vi inte kunde åka med en gång eftersom vi skulle vänta in ytterligare en artist som strax skulle landa. Inga problem för min del svarade jag och promenerade bort till baren där jag beställde in en kall öl och satte mig för att kika på folk.

Jag hade innan resan hört att Vancouver skulle vara en vacker stad, och jag kan bara hålla med, jag blev helt begeistrad av dess skönhet. På vår väg in mot centrum passerade vi vyer som fick mig att häpna, vi passerade stränder och vackra villaområden innan vi kom fram till de studentlägenheter som vi skulle bo i vid British Colombia University. Geoff, Thomas och Darryl stod utanför och väntade på mig de vinkade glatt när de fick syn på mig. Efter omkramningar och urpackning av bagaget så tog vi hissen upp till vår lägenhet belägen på sjätte våningen. Lägenheten som skulle vara vårt hem för några dagar bestod av ett kök, fyra sovrum och ett badrum. Gamle Jack Nawalill låg och snarkade i ett av rummen precis som den nye dansaren Rex, tur att jag har med mig öronpropparna tänkte jag för mig själv. Vi satte oss i köket och över en kopp kaffe så delade jag ut presenterna. Speciellt fotoalbumen var uppskattade och alla kikade nyfiket på bilderna.

Efter några timmar så tog vi hissen ner och klev ombord på en av alla de festivalbussar som avgick för resa in till festival området. Vancouver Folk Music Festival är belägen vid Jericho Beach alldeles intill havet och inramningen är magnifik, jag tittade ut över vattnet och såg stadens skyline omringad av vackra berg med snöbeklädda toppar, det hela såg ut som ett vykort. När vi kom tillbaka till vår lägenhet så var klockan runt 23.00 och jag började bli trött, det hade ju inte blivit speciellt mycket sömn i flyget. Jag fick ett eget rum där jag kunde stänga ute de värsta snarkljuden och sov därför som en stock natten igenom.

Efter frukosten morgonen därpå så åkte vi återigen in till festivalområdet för att strosa runt o bland alla försäljare och serveringar. Vi hann även med att kika på en del riktigt bra konserter innan det var dags för The White Cockatoos första framträdande.

Jag fick äran att öppna konserten med några solo rytmer innan Cockatoo. Konserten ägde rum tidigt på eftermiddagen på en lite utomhusscen. Efter konserten träffade jag Cheryl Birarda, en tjej från Vancouver som jag hade haft kontakt med innan resan och som vi skulle bo hos efter festivalen. Cheryl skulle även följa med på resan till Australien, det var därför som vi hade haft kontakt med varandra från första början. Döm av hennes förvåning när jag skrev till henne och berättade att vi innan Australien resan skulle komma till hennes hemstad.

Efter spelningen så träffade jag även en annan lokal didjeridu spelare vid namn Milan som hade varit i Wugularr några år tidigare. Vi vandrade runt tillsammans bland festivalmyllret, solen sken och jag trivdes som fisken i vattnet. Geoff, Rex och Jack åkte tillbaka tidigare till vår lägenhet så att Jack skulle kunna vila sig, han hade problem med en varig och sårig böld på sitt ena ben som läkarna trodde kom efter något insekts bett han fått precis innan avresan från Australien.

Jag vandrade runt med Thomas och Darryl tills mörkret föll och det började bli sent då vi beslöt oss för att dra oss tillbaka. Kommande dag väntade tre konserter varav två var så kallad workshops och den tredje ett gig på stora scenen. Vid första workshopen spelade jag som vanligt några solorytmer innan The White Cockatoo, publiken verkade uppskatta att få höra olika moderna stilar, givetvis spelade jag den något uttjatade men ändå alltid lika populära Liftaren. White Cockatoo berättade från scenen om sin musik, svarade på frågor samt spelade några sånger.

Nästa uppträdande skedde för egen del tillsammans med två Kanadensiska band vid namn Lappalectro och Safa. Vid denna typ av gemensam workshop så pendlar man mellan artisterna eller så jammar man tillsammans. Situationen var ny för mig, vad fasen skulle jag göra, skulle jag hänga på de andra? Jag beslutade mig för att hänga på och smög in lite didjeridu ljud i musiken som framfördes.

Daniel från Lapalectro log och nickade uppmuntrande åt mig och när låten var slut så bad han mig starta upp en rytm, varpå båda banden hängde på och vi fick igång ett rejält gung. Vi fick faktiskt riktigt bra kritik i Vancouver Sun (Lokaltidningen) dagen efter.

White Cockatoos konsert på stora scenen sent på Lördagskvällen var enormt mäktig och en av de bästa jag sett med gruppen. Publikhavet var gigantiskt, och inramningen magisk med alla ljus från stadens skyline samt stugorna uppe i bergen och båtarna som låg ankrade ute i bukten. I strålkastarskenet så rök färgdammet från dansarnas målade kroppar vid varje fotstamp, något som gav en häftig visuell effekt.
Detta var en underbar och lyckad avslutning på festivaldeltagandet, något som vi firade med pizza sent på kvällen.

Nästa morgon kom Cheryl och hennes väninna Mary i varsin bil för att hämta oss. Det var dags att lämna universitetsområdet för inflyttning till centrala Vancouver där vi skulle bo i gay området vid Robson Street hos Cheryl och hennes flickvän Keema. Vid en liten lummig tvärgata med 3 små trähus och gröna träd så fick vi flytta in i ett riktigt drömhus beläget likt en oas mitt bland skyskraporna.
Huset låg endast några minuter från stranden och ändå mitt bland myllret av caféer och restauranger. Det var fantastiskt mysigt och vardagsrummet var fyllt med diverse trummor och blåsinstrument. På bakgården fanns plats för grillning, här fanns kort och gott allt vi behövde och jag kände att här skulle jag lätt kunna bo och trivas. Det är ju alltid en fördel att känna någon på orten som kan guida och visa alla sevärdheter som man annars förmodligen hade missat.

Cheryl och Keema visade sig vara två underbara tjejer, tillsammans hade de gått runt bland de lokala affärerna, pizzeriorna och videobutikerna och frågat om någon ville vara med och sponsra vårt besök, varpå flera affärsägare hade skänkt presentkort till sina butiker.
Efter att ha snurrat runt i Vancouver med besök i bergen, stränderna, Stanley Park, city mm, så var jag nu helt förälskad i staden. Jag försökte att vara ute så mycket som möjligt och tillsammans med Thomas, Darryl och Marshall så vandrade vi runt i kvarteren runt Robson Street. Det brukar alltid vara så att de yngsta i gruppen vill se sig omkring medan de äldre vill stanna på sina rum och vila sig.

Den 23 juli var det min födelsedag, vi hade en ledig dag så jag beslöt mig därför för att fira mig själv genom att besöka en Indisk restaurang där jag beställde in en Chicken tikka masala och en kall öl av märket Kingsfisher. Restaurangen var belägen alldeles i närheten av stranden så jag satte mig på uteserveringen och njöt av utsikten. Mätt och belåten begav jag mig efter måltiden ner till stranden för att njuta i solen, slumrade faktiskt till en liten stund. När jag senare återvände hem så avslöjade jag för de andra att det var min födelsedag. Cheryl och Geoff insisterade på att vi skulle fira, Cheryl begav sig ner till ett konditori och införskaffade en stor och saftig chokladtårta som vi sedan avnjöt i det lilla köket. Det var ganska kul när Jack, Darryl och de andra i huset sjöng för mig.

Efter några dagars ledighet så väntade ett uppträdande på Granville Island och deras public market. Här genomförde jag först en solospelning på ca 30 min innan The White Cockatoo gick på scenen, det såg spektakulärt ut med floden och skyskraporna i bakgrunden. Jag kan varmt rekommendera marknaden på Granville Island för er som är på besök i Vancouver, här är fantastiskt mysigt. Det är ett myller av saluhallar och mysiga restauranger

Efter en härlig tid i Vancouver var det så dags för att lämna den vackra staden och flyga till Calgary. Vi hade precis checkat in alla väskorna på flygplatsen när Geoff upptäckte att han lyckats med konststycket att slarva bort sitt pass. Förmodligen hade han glömt det vid ett växlingskontor inne i centrum som han hade besökt tidigare på dagen, han ringde dit men ingen hade sett något. Lätt stressad förklarade han vid för personalen vid incheckningen att hans pass var borta, svaret blev att eftersom han checkat in allt bagage skulle man nu tvingas lasta av allt från flygplanet, något som skulle bli mycket dyrt för Geoff.

Efter en stunds förhandlade kom vi överens om att jag och gruppen skulle resa till Calgary medan Geoff skulle resa in till den Australiska ambassaden som lyckligtvis låg i Vancouver för att där försöka få ett nytt pass. Som tur var gick flygplatspersonalen med på detta, allt strul hade dock tagit förfärligt lång tid, och samtidigt som Geoff försvann i en taxi så tittade jag på den gigantiska kön vid säkerhetskontrollen för att komma in i avgångshallen. Jag insåg att vi aldrig skulle hinna med vår flight. Det snurrade i huvudet på mig, vad att jag göra om vi missade planet, Geoff hade ingen mobil och jag hade inte tillräckligt med pengar för att köpa nya flygbiljetter åt hela gruppen.

Jag frågade en vakt och fick tipset om att checka in på andra sidan av flygplatsen, där skulle kön vara betydligt mindre, sagt och gjort, jag fick med mig hela gänget och efter en rask promenad lyckades vi ta oss igenom säkerhetskonstrollen med 20 minuter till godo.

Med mig som någon form av gruppledare så småsprang vi iväg bara för att när vi kom fram upptäcka att när vi kom fram till den plats som det enligt biljetterna skulle vara vår avgångsplats så hade man bytt avgångsplats för just vår flight. Med lätt panik så såg jag framför mig hur vi skulle missa planet. Återigen fick vi småspringa, det var bara ett problem och det var att Jack knappt kunde gå på grund av bölden på sitt ben.

Jag försökte så gott det att skynda männen på vår väg till den andra delen av flygplatsen, jag försökte till och med stoppa en inomhustruck vars chaufför jag frågade om hon kunde skjutsa Jack, något som tyvärr inte gick. Nåväl… vi kom fram med 3 minuter till godo innan gaten skulle stänga för att mötas av beskedet att avgången var försenad med drygt trettio minuter, och vi kunde lugnt pusta ut. Synen när vi skyndade fram måste ha sett lustig ut. Först jag, sedan hela gänget på ett långt led, och sist Jack som linkade fram
Det hade som sagt blivit riktigt jobbigt om vi hade missat vår flight, så jag drog en lättnadens suck.

Framme på Calgarys flygplats så möttes vi av Calgary Folk Music Festivals personal som skjutsade in oss till det fina hotellet The Westin. Hotellet var beläget mitt i centrum med gångavstånd till allt, inklusive festival området. Jag checkade in hela gruppen och såg till så att alla hittade till sina rum. Efter att ha gjort klart för receptionen att alla former rumservice, telefontjänster skulle vara avstängda så begav jag mig ut på stan för att köpa hamburgare som jag sedan delade ut till gruppen som låg och vilade på sina rum.
Helt slut gick jag därefter bort till mitt rum, lade mig raklång i sängen och zappade bland tv kanalerna.

Efter ca tre timmar kackade det på dörren och Geoff klev in glatt viftandes med ett nytt pass i sin hand. Han frågade om allt hade gått bra och jag berättade att hela gänget låg och sov på sina rum och att allt hade gått bra. Allt hade klaffat perfekt för Geoff, han hade snabbt fått ett nytt pass och han hade inte behövt vänta länge på ett nytt flyg till Calgary. Staden kändes vid första anblicken inte alls lika vacker som Vancouver. Calgary är helt enkelt en storstad placerad mitt inne i landet bestående av skyskrapor inbäddade i ett rutnät av gator och avenyer.

Festival området låg dock vackert beläget på ön namn Prince’s Island Park. Det var i princip samma artister som i Vancouver så det blev en del kul återseenden. På bandlistan stod bland andra Ani Di Franco, Elvis Costello, Lapalectro och The Waif.

I Calgary uppträdde jag två gånger med mina solonummer och jag spelade vid ett tillfälle även tillsammans med The White Cockatoo något som var otroligt mäktigt. Jag rös av välbehag när Jack Nawalill sjöng till mina och Darryls didjeridu toner i sången Bobo. När jag dagen efter var på väg för att köpa frukost så såg jag att The White Cockatoo hade hamnat på förstasidan i tidningen Calgary Herald. Servicen på festivalen var väldigt bra och allt fungerade perfekt med transporter och god mat. På kvällarna bjöds det för alla artister på öl, vin och festligheter i hotellets festsal, något som vi tyvärr inte kunde delta i då gruppen numera har alkoholförbud i samband med turnélivet.

Hela vistelsen i Kanada var väldigt trevlig och det må låta som en klyscha men folk var väldigt trevliga och hjälpsamma. Turnén i Kanada var nu slut och det var dags att resa till Australien.



Kategorier:RESOR

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: