Australienresan, Arnhem Land NT 2003


Årets Australienresa inleddes med en turne i Canada tillsammans med The White Cockatoo Performing Group. Gruppen hade bjudit in mig för uppträda på folkmusik festivaler i Vancouver samt Calgary. 18 juli lyfte planet mot Seattle där jag bytte flight med destination Vancouver. Framme i Vancouver möttes jag av festivalens chaufför som hämtade upp mig och några andra artister. Inkvarteringen var vid BCU Universitets området i Vancouver. Mitt första intryck var, wow vilken stad, blev väldigt överraskad över hur vackert det var, påminde en del om Sydney och Stockholm med mycket vatten och stränder. Vancouver Folkmusic Festival går av stapeln vid Jericho beach/park som ligger kollosalt vackert med havet, stadsskylinen och bergen som vacker inramning.

Mitt första uppträdande skedde tillsammans med Lappalectro och Safa, två band från Canada. Denna typ av framträdande kallas workshops där man pendlar mellan artisterna eller så jammar man tillsammans. Själv så fyllde jag på med lite didj tillsammans med de andra samt startade upp 2 solorytmer där vi under avslutningen fick till ett rejält gung och både lapalectro och Sala hängde på. Fick faktiskt bra kritik i Vancouver Sun (Lokaltidningen) dagen efter. Jag uppträdde sedan tillsammans med White Cockatoo 2 gånger under gemensamma workshops. White Cockatoo uppträdde 2 gånger solo varav ett succé gig på den stora scenen.

Festivalen var jättemysig med mycket god mat, roliga stånd med krimskrams från hela världen och framför allt grymt bra musik.

Efter festivalen flyttade vi in till Cheryl en god vän i centrala Vancouver vid Robson Street. Vid en liten tvärgata med 3 små trähus och lummiga träd, fick vi bo i ett riktigt drömhus beläget mitt bland skyskrapor, endast några minuter från stranden och mitt bland cafér och restauranger. Det är alltid kul att känna någon på orten som kan guida och visa alla pärlor som man annars förmodligen hade missat. Efter att ha snurrat runt i Vancouver med besök i bergen, stränder, Stanley Park, city mm.

Ena dagen firade jag mig själv med lite Indisk Chicken tikka masala och kingsfisher, begav mig sedan till stranden för att njuta av solen. När jag senare kom tillbaks avslöjade jag att det var min födelsedag, varvid Cheryl begav sig iväg för införskaffa en stor och saftig chokladtårta som vi sedan firade med.

Efter några dagars ledighet väntade en spelning på Granville Island och public market. Själv genomförde jag en solospelning på ca 30 min innan White Cockatoo gick på scenen, det kändes häftigt med floden och skyskraporna i bakgrunden av scenen.

Efter en härlig vecka i Vancouver flög vi vidare mot Calgary. Geoff, White Cockatoos manager lyckades att slarva bort sitt pass, något som han upptäckte vid incheckningen så jag, Jack, Thomas, Darryl, Marshall och Rex fick flyga själva till Calgary medans Geoff stannade kvar för att få ett nytt pass hos Australiska ambassaden i Vancouver.

Calgary kändes vid första anblicken inte lika vacker som Vancouver, en storstad mitt inne i landet med skyskrapor och ett rutnät av avenyer och streets. Festival området låg dock vackert på en liten ö Prince’s Island Park omringad ev en flod. Det var i princip samma artister som i Vancouver så det blev en del återseenden. Vårt hem i Calgary var The Westin, ett lyxhotell mitt i stan med gångavstånd till allt inklusive festival området. I Calgary uppträdde jag 2 gånger med lite solonummer, spelade även en gång tillsammans med White Cockatoo vilket var mäktigt. Rös av välbehag när Jack Nawilil sjöng till didjeridun. White Cockatoo fick förstasides bild i Calgary Herald dagen efter. Servicen på festivalen var väldigt bra, allt fungerade perfekt, transport, mat etc. På kvällarna bjöds det på Öl, vin och festligheter för alla artister. Canada var en väldigt trevlig bekantskap och det må låta som en klyscha men folk var trevliga och hjälpsamma. Från Calgary flög jag sedan till Vancouver för att byta flight till Los Angeles och där återigen byta flight mot Sydney Australien.

Landade tidigt på morgonen 07.30 i denna vackra stad. Av en slump så landade även vår värd från Vancouver, Cheryl ca 5 minuter innan mig. Vår avresa mot Darwin var ungefär samtidigt senare samma kväll så vi beslö oss för att snurra runt i Sydney tillsammans. Vi tog bussen in till Circular quay där vi tog färjan över till Manley beach, doppade fötterna i vattnet och njöt av den enormt vackra utsikten. Har ni inte varit där så är det en plats jag varmt rekommenderar. Efter en pizzaslice och en cappucino tog vi färjan tillbaka. Jag har ju besökt flera Aboriginska communitys i Norra Territoriet tidigare och var nyfiken på att nu besöka Redfern och ökända Eveleigh Street, området där en stor del av Sydneys Aboriginer bor. Jag hade läst att området liknar ett getto liknande Harlem i New York på 70 talet.

Vi ropade in en taxi och berättade vart vi ville åka. Först tittade chauffören på oss och repeterade adressen, Do you want to go to Eveleigh Street, Ja svarade jag. No way, I will never drive you there. Taxi chauffören verkade förvånad över att någon ville åka dit. Åker jag dit så blir jag först bombarderad med stenar och flaskor, sedan kommer dom att råna mig och ta bilen direkt. Inte ens polisen åker in där under helgerna. Hmm, kan du tänka dig att köra oss någonstans i närheten av Eveleigh Street? Jo, jag kan köra er till tunnelbanestationen, där är ganska många poliser och patrullerar, men jag skulle aldrig köra er dit kvällstid. Under resan mot Redfern förklarade han att vi omgående skulle bli rånade med antingen kniv eller pistol.

Min resevän Cheryl som bar på hela reskassan var först vettskrämd men väl framme så såg det inte så farligt ut, det var barn som lekte, klockan var 11.00 på förmiddagen. Visserligen såg det väldigt ruffigt ut med slitna hus, trasiga bilar etc. Vi gick först över bron och gled sedan in på Eveleigh Street, till höger lekte några barn, till vänster framför oss satt ett gäng på ca 15 pers som satt och drack alkohol, ingen reagerade och vi försökte att inte väcka uppmärksamhet när vi gick vidare runt i området. Det påminde en hel del om en community fast mitt i centrum av en storstad och i ett betydligt hårdare klimat. Det var ett intressant besök som gjorde starkt intryck på mig.

Med adrenalinet lätt pumpande ropade vi in en taxi en bit bort från området och reste vidare mot den totala kontrasten Bondi Beach där turisterna och surfarna flockas vid den kända stranden. Efter att ha doppat fötterna i havet var det dags för en ny taxiresa, nu mot My Planets nyöppnade kontor. Kul att få prata lite svenska igen. Personalen berättade att det bara fanns en plats i hela Australien där de inte vågade gå, Eveleigh Street!

De avslutande timmarna i Sydney spenderade vi vid the Rocks och Opera huset. 20.30 lyfte planet mot Darwin och Norra Territoriet. Anlände mitt i natten till vandrahemmet Melaluca, fick sängplats en meter från cafét i grannhusets högtalare vilket gjorde det väldigt svårt att sova, mer sömnproblem orsakades av det faktum att våra guider White Cockatoo missat sin flight i Los Angeles och nu var försenade med ett dygn. Kl 09.00 fick jag informera vår grupp på 14 personer om att avresan var framflyttade 1 dygn. Tur i oturen var att det var Torsdag och marknad på Mindil beach, där spelade senare på kvällen en av Australiens skickligaste didjeridu spelare Mark Hoffman och vi fick alla en trevlig kväll. Som pricken på i’et träffade vi även en annan skicklig didjeridu spelare Mark Robson som nyss öppnat en didjaffär i Darwin.

Senare på natten så anslöt sig White Cockatoo och efter några timmars sömn så begav jag och Geoff oss iväg för att hämta våra 4-hjuls drivna Toyotas. 09.00 mötte vi deltagarna som skulle med på resan, det var 6 japaner, 1 tysk samt 5 från Sverige, Patrik, Ulrika, Fredrik, Stefan och Pia.

Vi gav oss iväg mot Jabiru som ligger perfekt beläget med fantastiska utflyktsmål i närheten. På vägen stannade vi och kikade på gigantiska termitstackar. Framme i Jabiru slog vi upp vårt läger vid utkanten av en camping, här fanns möjlighet till matlagning, dusch, pool och även en liten pub. Det var skönt att ha möjlighet att få svalka strupen med en kall VB på kvällskvisten efter en lång och varm dag.

Vi hade tagit med oss färdighuggna urholkade eukalyptusstammar som vi dagen efter satte igång att arbeta med. Vi hade tillgång till el så arbetet gick ganska fort och snart hade alla varsin egengjord didjeridu. På kvällen var det faktiskt premiär för Darryl Dikarrna att genomföra en Gunbork workshop.

Det finns två typer av traditionell didjeridu stil Gunbork som spelas i västra och centrala Arnhem Land samt Bunggul som spelas i Östra Arnhem land. Tack vare det fina arbetet som Yothu Yindi och Djalu Gurruwiwi mfl genomför i Yirrkala är just Bunggul stilen starkt bevarad, och kurser genomförs varje år på bla Garma festivalen. Sedan David Blanasi försvann och det saknats någon som fört Gunbork stilen vidare, det är därför väldigt roligt att Darryl nu tagit steget fullt ut som den Gunbork master han är. En skiva planeras där Darryl ska spela in och sjunga rytmer för att stilen ska bevaras för omvärlden. Djaul har nyligen släppt sin andra skiva där han lär ut Bunggul stilen. Faktum är att det var min idé att Darryl skulle släppa en sådan instruktions skiva, samt att han skulle genomföra Gunbork workshops.

Med Jabiru som utgångspunkt begav vi oss till Ubirr där man kan bevittna några av AUstraliens finaste klippmålningar. Personligen tycker jag att naturen runt Ubirr är magisk

Nästa dag reste vi till Ubirr rock som erbjuder några av Australiens vackraste klippmålningar samt en fantastiskt vacker utsikt. Det här ären av mina favorit platser i Australien, det vilar något magiskt över platsen. Man kan riktigt känna historiens vingslag. Kvällen avslutades med workshop där Darryl spelade olika rytmer för oss.

Morgonen därefter reste vi iväg mot East Alligator river, vi passerade in i Arnhem Land och begav oss in i bushen, därefter satt vi och kikade ner i floden där vi kunde se flera stora 4 meters krokodiler. Dagen efter reste vi åter över floden med våra bilar nu med sikte på Oenpelli/Gunbalanya Community. Det är alltid intressant att se kontrasterna, det är en helt annan värld jämfört med städerna i Australien. Vi besökte först Injalak Art center där vi shoppade lokal konst, didjeridus mm. White Cockatoos nya dansare Rex har sina rötter i Oenpelli så vi hälsade sedan på hans familj.

Efter vårt besök reste vi tillbaks till East Alligator River, vi strövade iväg på Arnhem Land sidan längs floden, jag gick först att möttes ganska snart av en fullvuxen krokodil som sakta gled ned i vattnet när han fick syn på mig. Det var en mäktig känsla att möta dessa djur på så här nära håll. Vi vandrade under några timmar, det var vackert, varmt och tidslöst. Kvällen avslutades först med didjeridu spelande och därefter puben och en kall VB.

Nästa utflyktsmål var Nourlangie Rock som har de mest kända klippmålningarna, Namarggon mfl. Under dagen jobbade vi vidare med våra instrument, och spelade på kvällen. Tidigt nästa morgon 07.00 begav några av oss iväg mot Nourlangie igen, nu för att vandra upp i bergen och njuta av lite bushwalk. Vi vandrade uppåt och åter uppåt, alla var totalt utpumpade när vi nådde toppen, men utsikten…herregud så vackert. Hela Kakadu låg för våra fötter. Vi beslöt att inte vandra hela leden då vi inte hade hade tillräckligt med vatten med oss, utan vi vandrade sakta nedåt igen. Rejält trötta besökte vi på vägen tillbaks Buwali art center vid utkanten av Jabiru. Tror aldrig att en kall cocacola smakat så bra. Efter en vecka i Jabiru reste vi så tillbaks mot Darwin, på vägen stannade vi till vid Humpty doo är didgeridoo hut, en didjeridu affär med många fina instrument. Kvällen i Darwin avslutade vi med att först ta en öl på Roorks drift. Därefter begav jag, Patril och Thomas killen från Tyskland ut i nattvimlet. Vi besökte hotellet där Darryl och gänget bodde för att ta ett sista farväl.

Efter att dagen därefter ha tillbringat några timmar i solen i ett fåfängt försök att få lite solbränna begav vi oss mot flyplatsen. Jag, Patrik och Thomas, vi hade samma flygrutt tillbaks till Europa. Vi fick ett par timmar i Singapore så vi tog en taxi in till Raffles för att avnjuta en Singpore sling samt lite nötter. Därefter vandrade vi runt, käkade mat och besökte lejonet (statyn) i hamnen. Nu har arbetet med 2004års planering startat. Förmodligen bär det denna gång av till Yirrkalla för att studera Bunggul stilen, kanske kombinerat med ett besök i Maningrida för att även studera Gunbork.



Kategorier:ABORIGINER, AUSTRALIEN, RESOR

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: